Snart övergiven och ensam
Det finns så mycket som jag vill ventilera här, skriva ut, gnälla om...men jag känner mig inte riktigt redo ännu.
Hur lång tid tar det innan man känner tillit till sin egna blogg?
Och vad får man/bör man gnälla och skriva om, vart går den personliga och privata gränsen?
Jag börjar lite smått, skriver om vardagen till jag kommit in i det här igen...
Så är allt som skrivs här tråkigt så stick och läs någon annan blogg så länge, i jämförelse med snaskiga skvallerblaskor så är det här en rejäl Vår kokbok.
Vi arbetar mot att närma oss hänt extra, men det lär ta ett tag. Just so you know.
Idag sticker min man iväg. Han lämnar mig.
Han ska på kurs i en hel månad men kommer komma hem på helgerna. Det här innebär att det bara blir jag och hunden kvar hemma.
Ok, tänker ni...skönt.
Ok, tänker jag...vad fan ska jag göra nu???
Vem ska diska och plocka undan efter mig?
Vem ska fixa frukost och krama mig godnatt?
Vem ska hämta godis åt mig när jag ligger i badet och skrålar på julsånger?
Vem ska kasta sopor och fråga vad jag vill ha till middag?
Får man ringa till sin pappa och fråga om han vill ha sällskap? Eller måste jag och hunden klara av det här själva?
OMG OMG OMG!!!
Fortsättning följer...
/Doc Dandy
Ingen diskussion..punkt
Jag veeet!
Jag har varit borta härifrån i typ hundra år..eller ja snarare 2 år...men anyway, det känns som 100 år.
Jag utgår givetvis från att alla mina läsare har saknat mig enormt och nu tar ett stort glädjesutt därute i stugorna, men ta det lugnt så att ni inte rubbar jordens omloppsbana. ;)
Jag har funderat mycket på att fortsätta att skriva skit här, meeen....jag har verkligen inte orkat...det har varit strul i hela mitt liv, upp och ner, bak och fram...ni vet..the whole enchilada liksom..och det är inget jag egentligen har velat babbla om här.
Fast jag säkert hade behövt ett ställe att ventilera mig på.
Sååå...nu kan ni återigen räkna med gnäll och starka åsikter...tycker ni inte som Fröken Dandy, so be it..jag kan ta en diskussion. Bring it on. ;)
Nu svullar jag i sockerkaka med kaffeglasyr och tycker synd om mig själv ett tag till innan jag återkommer till er.
Puss på er!
/Doc Dandy is back on track!
