Snart övergiven och ensam
Det finns så mycket som jag vill ventilera här, skriva ut, gnälla om...men jag känner mig inte riktigt redo ännu.
Hur lång tid tar det innan man känner tillit till sin egna blogg?
Och vad får man/bör man gnälla och skriva om, vart går den personliga och privata gränsen?
Jag börjar lite smått, skriver om vardagen till jag kommit in i det här igen...
Så är allt som skrivs här tråkigt så stick och läs någon annan blogg så länge, i jämförelse med snaskiga skvallerblaskor så är det här en rejäl Vår kokbok.
Vi arbetar mot att närma oss hänt extra, men det lär ta ett tag. Just so you know.
Idag sticker min man iväg. Han lämnar mig.
Han ska på kurs i en hel månad men kommer komma hem på helgerna. Det här innebär att det bara blir jag och hunden kvar hemma.
Ok, tänker ni...skönt.
Ok, tänker jag...vad fan ska jag göra nu???
Vem ska diska och plocka undan efter mig?
Vem ska fixa frukost och krama mig godnatt?
Vem ska hämta godis åt mig när jag ligger i badet och skrålar på julsånger?
Vem ska kasta sopor och fråga vad jag vill ha till middag?
Får man ringa till sin pappa och fråga om han vill ha sällskap? Eller måste jag och hunden klara av det här själva?
OMG OMG OMG!!!
Fortsättning följer...
/Doc Dandy
Kommentarer
Trackback
