docdandy

Är det bara jag som tycker extremt synd om mig själv när jag är sjuk?
Jag är till och med värre än min karl, och han är ynklig när han är sjuk.

Jag vill bara krulla ihop mig till en liten boll och bli kramad på tills jag är helt frisk igen.



Tanken på att ligga nerbäddad som en bebis i en vagn är otroligt lockande. Men eftersom jag tydligen är vuxen så fungerar ju inte det. Utan nu måste jag ta mig upp ur sängen och göra frukost och lunch själv och ingen annan än hunden och katten finns hemma och när jag ber dom att krama mig så glor dom på mig som om jag vore dum i huvudet och kurar själva ihop sig på sina platser.

Jävla EGO djur. :(
När jag är frisk igen och dom vill kela...då ska jag fan dissa dom!

Kan ni krama mig lite mentalt i alla fall? Tack! :)